Det ligger i människans natur att vilja vara vacker, omge sig av vackra omgivningar och ha människor i sin närhet som man finner behagliga att titta på. Vi kallar det ofta ytlighet och det är inte eftersträvansvärt att tala för mycket om. Det blir dock snabbt så himla dubbelt tycker jag. Ja, man ska vara vacker för att accepteras, men man får inte vara ytlig eller fåfäng. Hur man än gör så gör man aldrig helt rätt. Så vad gör man då? Man struntar i vad som är rätt och fel i andras ögon och kör efter sin egen inre kompass.
Jag är all for att man ska älska sig själv och acceptera sin kropp så som man fick den, men det är helt naturligt att vilja putsa och fixa på den för att bli sitt bästa jag. Allt med måtta, är min melodi. Går man för långt så känner man det på sig förr eller senare, och får tagga ner lite.
Själv har jag t ex valt att bleka tänderna, injucera botox i argrynkan i pannan på My Beauty Clinic, samt bli spraytannad innan diverse festligheter. Jaq färgar håret och vaxar benen också. Vad är skillnaden?Jag är långt ifrån en ytlig bimbo som bara bryr mig om mitt utseende, självklart har det inre ojämförbart större värde, men man kan väl få unna sig att känna sig fin?
Det går att ha gott självförtroende och ändå vilja putsa och fixa på ytan ibland.